Årsredovisning! Själva ordet frammanar i allmänhet djupa suckar. Denna produktion som tar så mycket resurser i anspråk. Är det verkligen värt det? Årsredovisningen i sin nuvarande form har förespåtts dö under många år. Ändå fortsätter den att leva.
Formen varierar lite över tid, till följd av modetrender och förändrade regler, men basdokumentet förblir till stor del detsamma. ”Det är ingen som läser den”, säger många. Nej, det stämmer nog att det är få som läser den från pärm till pärm, men den är fortfarande den primära källan till information för de flesta intressentgrupper.
VD-ordet läses av de flesta intressenter, notapparaten kanske i första hand används av finansanalytiker och större investerare, småsparare läser framvagnen, ESG- och hållbarhetsintressenter hittar det de söker i bolagsstyrningsrapporten och hållbarhetsredovisningen.
Potentiella kunder och leverantörer kan tillfredsställa sitt behov av att kvalitetssäkra nya motparter och potentiella, nya medarbetare hittar information om bolaget de söker anställning hos. Ytterst få läser allt, men många läser delar. Därutöver är årsredovisningen ett mycket viktigt internt dokument. En gång om året ”tvingas” bolaget gå igenom hur man beskriver sin verksamhet, formulera sin strategi, fastslå vilken informationsnivå man vill lägga sig på och vilka parametrar man väljer att mäta och rapportera.
Allt detta fungerar sedan som en generell mall, som smidigt och enkelt kan kopieras och användas i många andra kommunikationssammanhang i hela bolaget, till exempel webb, presentationer, annonser etc. Utan årsredovisningen som ett sammanhållande dokument, är risken stor att kommunikationen spretar. Utan den blir det också mycket svårare för bolagets intressenter att hitta den information de söker. Det får i sin tur konsekvenser för perceptionen av bolaget och i slutänden dess värdering.
Slutsatsen blir alltså: Länge leve årsredovisningen!
